Bomberna i Boston

Det är helt fantastiskt med människor som aldrig ger upp! Bill Ifrig (se bilden ovan), 78 år, springer ett marathon på 4,2 mil. Precis vid mållinjen briserar en bomb vars tryckvåg slänger honom till marken. En funktionär hjälper honom upp, och tillsammans vandrar dem de sista meterna över mållinjen innan loppet avbrutits. Blir man inte helt varm inombords?

Om man hittar förövaren (eller organisationen) bakom detta dåd, så hoppas jag att man låter bli att ge dem utrymme i media. USA har skadats av att terrorister och sociopater blir rikskändisar; namnen Eric Harris och Dylan Klebold är household, men få vet namnet på ett enda offer från massakern i Columbine. Självklart lockar det andra ensamvargar till att göra samma sak, negativ uppmärksamhet är tyvärr bättre än ingen upppmärksamhet alls för många.

Hoppas media låter symbolerna för bomberna i Boston vara mänsklig styrka och godhet; uppmärksamma funktionären som snabbt hjälpte Bill Ifrig istället för att själv springa därifrån, uppmärksamm dådets offer, uppmärksamma Bill Ifrig själv – men uppmärksamma aldrig gärningsmännen.

Live long and prosper.

Jonathan

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s