Vänsterpolitik vs Liberalism – Vilket är bäst?

Det finns två grupper som vill ha rättvisa, jämställdhet och lika värde. Ändå är deras tillvägagångssätt såpass olika att de skriver böcker om varandras dumhet och HATAR varandra i offentliga debatter. Den av de här sidorna som är störst har ägnat sig åt att sparka ner representanter av den andra sidan, och att förstöra deras möten. Vad för två grupper kan vilja så lika saker, men ändå hata varandra så mycket pga hur olika de vill uppnå de här förändringarna? Läs, detta är en historia om mina egna tankar kring vänsterpolitik och liberalism – och vilket som faktiskt är bäst att stötta om vi vill uppnå alla de där bra sakerna!

Opinionsajt_vinjett_opinion_3spalt

Först: Anledningen till att människor är intresserade av politik är för att de vill förändra något till det bättre. Det behöver inte vara något vi andra tycker är bra, men vi måste alltid komma ihåg att INGEN går in i politiken med tron om att hen ska göra världen till en sämre plats. Sen om personens världsbild är skev och tillvägagångssätten verkar dåliga så kan vi andra bemöta det med diskussion och debatt; hat och hot är ALDRIG ett bra sätt att bemöta dålig politik, för personen du möter är trots allt inte politiker för att vara elak – hen tror att hen gör något bra för samhället, sin familj och i slutändan också något bra för dig. Därför är det så viktigt att lyssna på och förstå andras åsikter. ”HUR kan han tro att hans politik ska leda till något bättre?!”. Förstår du det så kan du också bemöta honom och kanske få honom att förändra sig. Väljer du att inte försöker förstå honom, utan bara välja att tro han är i politiken för att sprida ondska, så har du redan trampat in i en återvändsgränd som inte leder till annat än oförståelse, vilket i förlängningen leder till skit.

Secondary: Eftersom jag inser att den här posten kommer få vissa att undra så väljer jag att vara helt öppen med mina egna åsikter. Ni kan läsa dem längst ner efter att ni läst klart. Now!

Rättvisa, jämställdhet och lika värde; kämpa för mäns och kvinnors lika rättigheter, kämpa för homosexuellas rättigheter, kämpa mot rasism. På något konstigt vis har allt det här blivit väldigt tight förknippat med vänstern de senaste åren. Och vänstern står för allt detta, vilket är helt fantastiskt! Däremot finns det alternativ som är värda att se över.

Just nu verkar många tro att alla de här sakerna måste innebära att man också går med på den ekonomiska modellen som vänstern förespråkar, vilket innebär att skatter finansierar det mesta, att staten väljer mycket åt dig och att många av våra fria val flyttas från oss själva till Stockholm. Jag har inget problem med den modellen, men det finns helt klart schyssta alternativ värda att lyftas fram. Det finns fler politiska grupper i Sverige som pratar om rättvisa, jämställdhet och lika värde. Om vi diskuterat det för bara några år sedan så hade det varit liberalism, inte vänsterpolitik, som kommit upp i tankarna. Liberalism innebär (saxat från Wikipedia):

”Liberalism (av latinska ”liber”, fri) är en politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde. Exakt definition försvåras av att betydelsen av ordet varierar med tidsepok och världsdel. Liberalism kan dock allmänt sägas vara nära förbundet med individuell frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, demokrati.”

Det här är med andra ord precis vad Vänsterpartiet, Miljöpartiet , F! och sossarna förespråkar med TVÅ (!) viktiga undantag: individuell frihet och privat äganderätt. Och det är en grundläggande skillnad, i praktiken en så stor skillnad att vänstern och liberaler ALDRIG kommer komma överens trots att de har så lika avsikter i övrigt, trots att båda sidor vill uppnå samma sak: rättvisa, jämställdhet och lika värde – ett bättre samhälle. Det är skillnader som ledde till att tre representanter för Liberala Partiet blev nedsparkade på öppen gata för drygt ett år sedan, och det är skillnader som (bokstavligt talat) fått hundratals låttexter och protestsånger att skrivas de senaste fyrtio åren. Det har varit grunden till tusentals böcker, mängder av debattartiklar och enorma mängder smutskastning över vilka som faktiskt vill bäst. Vad innebär i praktiken skillnaden mellan de här grupperna, och varför kan de inte alls gå ihop? Den här posten skrivs för att visa att det finns ett alternativ till vänstern om man gillar idéerna med mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, demokrati och lika värde men också tycker det är en bra grej med individuell frihet och privat äganderätt – det är nämligen något som vänstern starkt motsäger sig.

Individuell frihet, eller kort sagt bara frihet. Det här är det roligaste och mest grundläggande, så jag börjar med det! De flesta med vänsteråsikter säger naturligtvis inte att frihet är en dålig grej, men liberaler säger att det är en väldigt, väldigt bra grej. Människor ska ha så mycket frihet som det bara är möjligt utan att det inkräktar på någon annans rätt till detsamma. Det innebär att liberaler vill att människor ska kunna välja helt fritt utan att någon annan (läs: staten) ska komma emellan. Människor ska själva få välja om de vill röka eller inte, men vi ska ge dem information till att göra ett bra val; förhoppningsvis kommer de flesta välja att inte röka, men de ska ha rätten att röka om de vill det. Människor ska själva få välja om de ska träna eller inte, men vi ska ge dem information till att göra ett bra val; förhoppningsvis kommer de flesta välja att träna nån gång då och då, men de som inte vill träna ska ha rätten till det. I praktiken ska människor ha rätt att cykla utan cykelhjälm, men vi ska ge dem information till att göra ett bra val; förhoppningsvis kommer somliga ta på sig cykelhjälm, men de som väljer att inte göra det ska också ha rätt till det: det är deras liv och deras val. Samma sak med bilbälte; man ska få information och de flesta kommer välja att ha bilbälte, men de som väljer att inte ha det ska inte åtalas för det; det är trots allt deras eget liv, de väljer själva vilka risker de tycker är värda att ta. Samma tänk sprider sig till alla områden i samhället, allt ni kan tänka på: tillsammans ska vi se till att alla har kunskapen till att göra bra val, men sen ska människor själva kunna välja sådant som bara påverkar deras eget liv utan att någon kommer emellan. Detta menar liberaler är det mest sunda, att människor helt fritt gör de val som passar dem, så länge det inte innebär att någon annans liv blir det till det sämre.

Det här är en stor skillnad mot vänstern, och jag ska förklara varför. Det är en såpass grundläggande skillnad i tänkandet så det liknar ingenting, för det sprider sig till ALLT: de båda gruppernas syn på HUR vi ska uppnå jämställdhet, rättvisa och lika värde – för det är faktiskt det enda som skiljer sig mellan dem, HUR.

Liberaler anser nämligen att människor ska ges kunskapen till att ta ett bra beslut, och sedan ska de själva få ta det. Förändring måste komma inifrån, ingen kan tvingas göra något som hen inte vill. Om du någon gång haft en bra och en dålig lärare så kan du direkt känna igen dig i tänket: en dålig lärare tvingar dig göra saker du inte vill, och då lär du dig ingenting. En bra lärare får dig att vilja lära dig mer, vilket gör att du själv kan välja att plugga mer. Om han hade tvingat dig så hade du kanske pluggat mer inför ett särskilt prov, men i längden hade du inte blivit mer intresserad av ämnet.

Vi ska lära ut fördelarna med att ha lika många kvinnor som män som chefer, och sedan ska människor själva välja att det blir så. Vi ska inte kvotera, eftersom vi då tvingar på en förändring som uppenbarligen inte människor känner sig bekväma med ännu. Vi ska inte tvinga barnen att låta alla vara med, men vi ska förklara fördelarna med att låta alla vara med och sedan låta barnen själva se till att det blir så genom sina egna fria val; tanken är att det inte blir en särskilt rolig lek om det ena barnet känner att hen bara får vara med för att läraren tvingade de andra barnen att låta hen vara med. Vi ska lära människor att göra bra val istället för att tvinga dem till det. Vi ska inte tvinga nyblivna föräldrar att ta ut lika mycket föräldramånader, men de ska förstå fördelarna och nackdelarna med det och sedan låta dem själva ta beslutet; förhoppningsvis kommer de välja det som är bäst för just deras familj, alla familjer ser inte likadana ut.

Vad vänstern istället menar är att människor inte alltid är mogna nog att förstå vilket beslut som är bäst för dem, och att vi därför ska ta det rätta beslutet åt dem. Människor under 15 år förstår inte att de behöver cykelhjälm, därför ska vi tvinga dem att ha det. Människor som inte vill ha lika fördelning mellan könen förstår inte att det är det bästa, och därför ska vi tvinga dem till det. Människor som inte förstår att marijuana är dåligt ska inte straffas för det, därför gör vi valet åt dem och förbjuder det. Människor som väljer att inte ha bilbälte vet inte sitt eget bästa, därför ger vi dem en böteslapp så att de sätter på sig bältet tills nästa gång.

Vänsterns tänk om individuell frihet är att vi visst ska vara fria till en viss gräns, men att staten (som förhoppningsvis består av högutbildade representanter för det vanliga folket) i vissa frågor ska bestämma vad som är bäst för oss och sedan ta de besluten åt oss, för de förstår bättre än oss.

Jag lämnar inga extra kommentarer om detta. Men ta en sekund och tänk på fördelarna och nackdelarna med detta! Är det bästa inre förändring, alltså att ge människor kunskapen att själva välja det bästa… eller är det bästa yttre förändring, att människor som har kunskapen väljer åt oss andra vad som är det bästa? Det här är en grundläggande skillnad. Jag fortsätter till nästa stora skillnad mellan liberaler och vänstern, den privata äganderätten!

Privat äganderätt

Jag inser problemet i att förklara den på ett schysst sätt utan att tråka ut varenda läsare under sextio, men jag ska göra mitt bästa! För att förenkla det hela så bryter jag ner den privata äganderätten i tre delar; kapitalism, skatter och synen på ägande. Det är inte riktigt så tråkigt som det låter, så läs vidare!

Först; kapitalism. Det har nästan blivit ett skällsord, men lägg fördomarna på hyllan och tänk på vad kapitalism är:

Kapitalism handlar om att ”kunden har alltid rätt”. Företag erbjuder produkter (om det så är ägg, bilar eller sjukvård) och bestämmer pris, kvalité och annat. Kunderna (vi) väljer vilka varor vi ska köpa, vilket innebär att företag som har dåliga priser, dålig kvalité eller andra brister går i konkurs. Om vi, kunderna, tröttnar på en produkt (eller produkten blir sämre) så går vi till ett annat företag, vilket gör att det första företaget måste ge oss det vi vill ha eller gå i konkurs. Kunderna bestämmer alltså vad som ska säljas, till vilka priser det ska säljas och vilken kvalité som ska vara på grejerna.

Det är grundstommen i kapitalism. Människor ska genom fria val bestämma vilka varumärken som ska leva kvar. När staten går in och sponsrar företag som håller på att gå i konkurs, t.ex. Saab, så menar liberaler att man ger skattepengar till ett företag som borde tvingas anpassa sig efter kundernas krav eller gå i konkurs. Man menar att det rimligaste vore att Saab inte ska finnas kvar på marknaden om andra företag har börjat göra bättre bilar eller till ett bättre pris som kunderna föredrar. Staten förstör den balansen genom att sponsra Saab istället för att låta andra bilmärken växa och bli större, vilket enligt kapitalismen borde ha skett.

Kapitalism handlar INTE om att företag ska ha makt över kunderna, det där är företagsstyre. Kapitalism handlar om att kunderna ska ha full makt över företagen (och vilka företag som ska få finnas kvar). När den balansen skiftar och företagen får överhanden så handlar det inte om liberalism längre; för liberalism handlar, as stated before, om individen totala frihet. Så fort den friheten begränsas, det spelar ingen roll om det är av stat eller av företag, så är det inte längre liberalism. Punkt.

Nästa del av privat ägande: synen på skatter. Liberaler anser att människor ska få det de betalar i skatt, drygt 30% av lönen, rakt ner i fickan och sedan själva ska få välja vad de vill göra med pengarna. Liberaler anser att: ”Det är deras pengar, de ska få kunskap om vad de borde göra med pengarna och sedan ska de själva få välja vad som är bäst för dem”. Om de vill lägga en extra slant på sjukvård så ska det vara OK, vill de lägga en extra slant på dagis så ska det vara OK, vill de lägga en extra slant på vägarbete så ska det vara OK. De menar att människor alltid kommer ha råd med sjukvård även om de inte betalar skatt, eftersom de istället kommer ha sina skattepengar (som de nu själva har i plånboken) att betala med.

Tredje och sista delen: synen på ägande. Liberaler anser att det bästa är att sjukhus drivs på samma sätt som företag; de måste erbjuda den bästa vården till det bästa priset, annars kommer kunderna (den sjuke) att välja ett annat sjukhus. Därför kommer sjukhusen tvingas att alltid bli bättre; alltid ha de bästa medicinerna, alltid ha de kortaste väntetiderna och allt ha den bästa vården, annars kommer människor välja ett annat sjukhus och det första sjukhuset går i konkurs. Det går inte att göra i Sverige idag, vilket gör att sjukhusen kan förfalla i kvalité och fortfarande få pengar av staten utan att behöva förbättra sin kvalité, sin vård eller sina priser; kunderna har helt enkelt ingen annanstans att gå även om vården är dålig.

Nu till vänsterns syn på detta, för det tycker jag är intressant! Jag tar det steg för steg här också.

Vänsterns åsikter om kapitalism är att det ger företagen för stor makt över kunderna. Många vänsteranhängare menar att kapitalism fungerat bra om människor verkligen kunnat välja fritt utifrån sina kunskaper, men att idéen med kapitalism (och fria val) försvinner när företag (genom reklam) ändå styr vad vi köper utan att de behöver ha de bästa produkterna eller de bästa priserna. Man menar att det innebär att företaget med de mest oschyssta och manipulativa metoderna vinner över företagen med de bästa produkterna, snarare än tvärtom – vilket i sin tur faktiskt förstör mer för friheten än det gynnar den.

Vänsterns åsikter om skatter är att det bästa är att staten bestämmer vad skattepengarna ska satsas på. Man menar att de som inte jobbar (av en eller annan anledning) faktiskt inte tjänar på att skatterna försvinner, eftersom de inte betalar någon skatt. Därmed försvinner också de fattigastes kanske enda inkomst, bidraget, vilket gör de fattigare fattiga och de som redan har jobb rikare. (Liberaler svarar här med att säga att de fattigaste istället kommer få mer pengar genom privata bidrag eftersom människor kommer ha mer pengar att skänka till välgörenhet, men det tänket är jag väldigt tveksam till). Man menar också att det är bättre att utbildade människor som har kunskapen om vart skattepengarna borde satsas på borde ta besluten istället för att varje person väljer själv.

Vänsterns syn på ägande är att sjukhusen borde garantera alla vård. Man menar att det är viktigare att 100% av alla som söker vård får någon vård än att vården är 100% effektiva gentemot de 95% som har råd med den. Man menar också att t.ex. sjukhus och dagis är alldeles för viktiga för att vi ska spela poker med dem; visst, de dåliga sjukhusen går i konkurs förr eller senare – men hur många patienter ska behöva få dålig vård på dem innan sjukhuset faktiskt tvingas stängas? Här ska återigen staten bestämma vilka företag som är OK och ska överleva, och vilka som inte är det och borde rustas upp. Det ska styras uppifrån, inte av de som söker vården.

Min egen åsikt

Jag var länge superliberal. Jag tror inte att människor kan tvingas till förändring, jag tror att de själva måste känna att det de väljer är det rätta och att de bara kan känna det genom att vi utbildar dem, sprider kunskap och sedan själva låter dem komma fram till vad som är rätt. Alla måste inse att homosexualitet är OK, (”I am not gay, although I wish I were, just to piss off homophobes.”) men vi kan inte tvinga människor att tycka det är OK för då kommer de bara sitta hemma i tysthet och fortfarande tycka homosexualitet är något dåligt. Homosexuella kommer fortfarande få höra det på skolgårdarna när inga vuxna är där, och vuxna homosexuella kommer fortfarande råka ut för anonyma näthatare. Om vi bara skrämmer folk från att visa det offentligt (genom att t.ex. förbjuda homofobi) så innebär det bara att människor sitter och tänker tankarna (utan att säga det högt) och därmed aldrig blir motsagda av oss andra.

Samma sak tänker jag om kvotering. Om vi tvingar in kvinnliga chefer så leder det till att manliga chefer blir lack, och det blir större klyftor mellan kvinnor och män. Om vi däremot får de manliga cheferna att #fatta själva (genom kunskap, för det behövs faktiskt bara ren och skär kunskap för att fatta att kvinnor är precis lika bra chefer) så kommer det bli naturligt att de manliga cheferna väljer kvinnor till sina efterträdare. Förändringen kommer, bara inte lika snabbt (men förhoppningsvis mer bestående) än om vi tvingar på folk den. Jag tror dessutom den kommer jävligt snabbt ändå, för folk fattar snabbare än vi tror: folk är helt sjukt smarta idag, det är inte många som öppet motsäger sig feminism (eller anti-rasism, eller öppnhet gentemot olika sexualiteter, etc).

De som motsäger sig feminism gör det av till viss del okunskap och till viss del av rädsla. För det första väljer man att till viss del vägra se de samhällsstrukturer (oh, how I hate that word) som funnits i flera tusen år och inneburit att vi är där vi är idag, vilket faktiskt är till enorm nackdel för alla de miljarder kvinnor som vill ha fria val, ett fritt och oberoende liv. Man är också rädd att förlora kontrollen över sin egen position och sin egen stabilitet (som man, I guess). Även om vi kan tycka att det är bakåtsträvande och dumt att vara av den åsikten, så kan vi inte övertala dem om att bli feminister genom att tvinga på dem det; då sätter de sig ännu mer i försvarsställning, blir INTE mer öppna att lära sig om feminism och blir mer rädda för de förändringarna som feminismen innebär för dem.

Så vad borde vi göra för att (tillexempel) få fler män att bli feminister? Sprid kunskap. Att säga till någon som inte är feminist att: ”Du är dum i huvudet” gör dem direkt fientligt inställda till dig och gör dem INTE mottagliga till förändring. Om du istället faktiskt presenterar kunskap och vetenskap, säger att: ”Jag förstår hur du tänker” (även om du kanske inte gör det) så kan du faktiskt få dem att fatta hur DU tänker. Om du öppnar dig för deras förslag så gör du det också möjligt för dem att öppna sig för dina.

Och om någon skulle vara för trög för att fatta? Lugnt, de flesta är INTE det. Vi har en värld full av smarta människor, och alla behöver inte fatta – bara de flesta gör det så kommer förändringen av sig själv, idéer sprider sig så jäkla fort när folk väl börjar förstå att det är det rätta.

Jag tycker alltså inte att det är ett bra sätt att tvinga på människor förändringar, för då kan de (på sin höjd) låtsas hålla med dig på utsidan medans de egentligen inte förändras alls på insidan. Men numera tycker jag att det ibland kan vara nödvändigt.

Därför är jag inte ”superliberal” idag. Ibland räcker det faktiskt inte att sprida kunskap och låta människor göra sina egna val, ibland behöver vi göra det valet åt dem. Ibland behöver vi säga: ”Men det här sjukhuset är det bästa, gå till det” istället för att låta dem välja själva. Ibland behöver vi säga: ”Jo, men de här samhällsstrukturerna finns vare sig ni väljer att se dem eller ej, nu ska vi göra något åt dem så ska ni få se hur mycket bättre det blev sen”. Ibland behöver vi säga: ”Nej, nu förbjuder vi skitsnack om etniska grupper för det är så jäkla bakåtsträvande”. Ibland behöver vi säga: ”Men Saab kan få en chans till att leva kvar, de har trots allt gjort bra grejer förr”, för ibland gör man fel; och man ska alltid ha rätt till en andra chans att rätta till det. Saab ska ha chansen att försöka igen. Sen gick den andra chansen också åt helvete, men de fick i alla fall försöka. Och det tycker jag är hedersvärt, det ska Sverige som land vara stolt över; för det är en symbol för något mycket större, en tolerans och en trygghet som inte finns någon annanstans i hela världen. ”Du behöver inte vara perfekt, du får göra fel; vi hjälper dig om det går snett”.

Och så är det i hela samhället. Liberalism är skitbra till en viss gräns, eftersom det låter människor styra till 100% över sina egna liv. Men när man styr till 100% över sitt eget liv så tar man också 100% av skiten när något går åt helvete, och jag vet inte med er, men…. jag vill inte göra det. Jag vill kunna ta ett snedsteg i livet och sedan få hjälp av samhället att resa mig.

Så vad är jag? Ena dagen känns vänstern helt rätt, eftersom de vill införa mycket förändringar som vore bra för samhället idag. Vänsterrörelsen idag består av enormt mycket bra folk som i hög grad brinner för samma saker som jag. Andra dagen känns Liberala Partiet helt rätt, eftersom dom har rätt i att mycket av vänsterns förändringar också skulle leda till för mycket trams som flyttar fokus från de viktiga frågorna, för mycket kontroll (av staten) och mycket pengar som skulle slösas på onödiga projekt där vanligt folk faktiskt skulle använda pengarna (se: skattepengarna) bättre. Jag antar att individuell frihet och privat ägande inte betyder så jäkla mycket för mig längre, anledningen till att jag hoppar fram och tillbaks mellan vänstern och Liberala Partiet är för att jag brinner för jämställdhet, rättvisa och lika värde; jag är bara inte övertygad om vilket av alternativen som är den bästa vägen dit ännu. Hjälpa människor att förstå genom att lära dem eller hjälpa människor att förstå genom att tvinga dem? Jag tror så hårt på att det första alternativet är det bästa, men att det andra alternativet kanske ibland är mer effektivt.

Som så ofta förr så tror jag att en stark mix av det hela är det bästa: Vi behöver ett samhälle där man kan välja fritt och där man får tycka vad man vill, ett samhälle där man kan bygga sina egna möjligheter och sitt eget liv utan att hindras. Men vi behöver också ett samhälle där vi skyddar dom svaga, där vi kan få en andra chans och där vi kan utvecklas utan att vara rädda för att misslyckas. För att uppnå detta så behövs det en mix av liberaler och vänstertyckare; på vissa områden fungerar helt enkelt den liberala modellen mycket enklare, vår ekonomi skulle må mycket bättre i den strukturen. Å andra sidan erbjuder vänstern en medmänsklighet som är obetalbar, och som verkar vara lätt för liberaler att glömma bort någonstans längs med vägen.

Vad kommer jag rösta? Antagligen Miljöpartiet. De säger mycket bra och mycket dumt, men i slutändan så spelar inget av det där någon roll om isarna kring Arktis smälter och vi står med vatten upp till näsan. Då kan vi diskutera kapitalism vs vänsterekonomi så mycket vi vill. Som liberal håller jag förstås med Miljöpartiet om att jämställdheten är enormt viktig och att miljösatsningarna är ännu viktigare; men jag är också benägen att INTE hålla med dem om tillvägagångssätten. Miljöpartiet vill använda skattepengar till att bygga vindkraftverk. Liberala Partiet påpekar att de största miljöförändringarna har skett när vanliga människor sagt att: ”Vi vill ha ekologiskt!”, ”Vi vill ha mer miljövänlig el!” osv, och att det som gjort mest förbättring för miljön faktiskt är skorsstensfilter, solceller och annat som företag utvecklat efter sina kunders krav – inte av något som staten har gjort.

Miljöpartiet är nog ändå ett bra och säkert kort, det viktigaste är att partiet delar de grundläggande värderingarna; vi vill göra något bra. Vi vill uppnå rättvisa, jämställdhet och lika värde. Om Liberala Partiets sätt eller Miljöpartiets sätt är det bästa vet jag inte än, men så länge partierna är fyllda av bra människor så tror jag inte så mycket kan gå fel oavsett vad man röstar.

Hoppas ni fått ut något av att läsa detta, kanske något som fått er själva att fundera. Texten var ett bra sätt för mig själv att få på papper hur jag själv tänker kring detta, vilket är rätt bra när man varje dag bombas av så mycket olika debattartiklar och annat som gör att man ibland inte är riktigt säker på vad man egentligen tycker. Även om man i slutändan kanske inte ändrar åsikt så är det viktigt att förstå den andra sidan: Liberalerna vill inget dåligt med sin kapitalism och sina fria val. De är kanske bara för naiva och tror att människor vill bättre än vad människor faktiskt vill, att människor själva kan ta de bästa besluten om de får all information. Vänstern vill inget dåligt. De är kanske bara för hårda och tror att människor vill sämre än vad människor faktiskt vill, att de behöver tvingas på förändringar av människor som besitter informationen.

De flesta vill faktiskt bara göra gott och göra rätt för sig. Sen vet de kanske inte hur de ska göra, men då är det bästa om vi kan lära dem det.

Peace.

/Jonathan

Annonser

5 thoughts on “Vänsterpolitik vs Liberalism – Vilket är bäst?

  1. Tack för världens längsta inlägg. Du kunde gott ha gjorde det till tre inlägg.

    Jag ska hålla med dig i lite och rätta dig i annat. Du har en naiv syn. Och du har ganska mycket fel.

    Bara så att du vet förresten. Att rösta på Miljöpartiet innebär att rösta på en vänster koalition. Du kan lika gärna lägga din röst på vänsterpartiet eftersom vi sannolikt kommer att ha lika mycket inflytande. Och på tal om inflytande. Om du ska använda dig av ordet ”hen”, gör det hela tiden och blanda in med ”han”. Om du blandar så märker man att du inte har anammat det.

    Och om vi då ska gå in på din text. Du är ganska moraliserande, men det är å andra sidan hela din blogg. Politik är förändring och tillvägagångssätt. Det handlar alltså om vad man vill göra och hur man vill göra det. Rent ideologiskt säger sig de flesta partier stå långt ifrån varandra men samtidigt så tycker de samma sak. Numera är det nästan bara tillvägagånssättet som skiljer sig.

    Jag är dödligt övertygad om att vinster i välfärden är omoraliskt profiterande på de som behöver hjälp. Det är inte rätt att mina skattepengar ska hamna på Caymanöarna bara för att någon rik vit man har startat ett sjukhus på en plats där det behövs och inte finns. Istället ska staten öppna sjukhus där och sedan finansiera det med statliga medel. Det ska inte bli någon vinst, vinsten ska alltid återinvesteras. Om man nu nödvändigtvis måste ha privata alternativ så ska de tvignas återinvestera vinsten, man ska inte göra vinst på andra människors behov. Det är inte att bygga en långsiktigt bra värld.

    Att bygga en långsiktigt bra värld gör man heller inte genom att försöka övertyga folk. Människor är i grunden goda. Människor är i grunden duktiga och arbetsamma. Men mycket av människors handlande kostar övriga människor pengar. I solidaritet ligger ett visst eget ansvar, men också avsägande av rättigheter. Inom ramen för den personliga friheten ska man inte riskera den gemensamma välfärden. Det är själviskt och orättvist. Därför ska man tvingas ha bilbälte, låta bli att röka majja, cykla med hjälm. Det är viktigt!

    Sen, en liten påminnelse. Det finns fler ideologier som vill ha frihet. Inte bara liberalismen och vänstern. Och förresten är liberalismen en av de blodigaste av alla ideologier någonsin…

    • Jag skriver inte ofta, men när jag väl skriver så skriver jag ordentligt. 😊

      Är lite upptagen nu, men svarar dig nog lite längre senare. Tills dess tycker jag vi ska komma ihåg vilken som är den blodigaste ideologin, nu när du valde att köra det kortet.

      De jag ville nå med det här inlägget var kanske inte främst inbitna vänsterpartister, utan mer unga väljare som tror att vänstern är enda valet för någon som vill ha rättvisa. 😊
      /Jonathan

  2. Mycket bra inlägg jonathan! Är själv för liberalism, lite modifierad för jag tycker fortfarande staten ska styra i välfärden så som sjukhusen. Har inga problem med att betala skatt som kan hjälpa folk i samhället.
    Har själv en kompis som är vänster och vi brukar komma bra överens men måste ändå säga att Jonas och min polare har en sak gemensamt.. De är så säkra på det de säger är korrekt och bryr sig liksom inte om vad någon annan försöker förklara. Som du säger inbiten.. Men trots det vill vi alla bara väl, men man måste kunna bita ihop och faktiskt försöka förstå varför vissa tänker och säger som de gör. Och inte bara säga , du har fel!, så kan du inte tänka! Du är naiv!

  3. Håller med dig Niklas! Det kan vara bra att försöka tänka sig in i hur andra tänker och se det ur deras perspektiv ibland för att nå insikter och komma framåt. Nu en fråga till dig Jonathan (bra blogginlägg förresten, du låter som en… socialliberal?). Frågan lyder: röstade du på MP och är du nöjd med ditt val idag?

    • Hej Lina!
      Sorry! Jag har helt missat detta. I bästa fall får du ett mail så du ser att jag svarat på det här nu, i värsta fall pratar jag med mig själv. Either way. Jag är helt klart socialliberal, men med betydligt tyngre betoning på det liberala än många som kallar sig socialliberala i Sverige idag. Tron på individers vilja att göra rätt kommer väldigt naturligt för mig, jag tror att en person som ges rätt verktyg i livet kommer vilja göra rätt. Ingen vill vara en person som får sig själv eller andra att må dåligt, och en person som vill göra si eller så kommer göra det oavsett om staten reglerar det eller inte – det enda vi kan göra är att informera och hoppas att hen gör det bästa utifrån sin egen situation. Om hen inte gör det så får vi helt enkelt hjälpa honom/henne upp på benen igen.

      Ja, jag röstade MP. Nej, jag är inte nöjd med mitt val. De har gjort många uppmärksammade tabbar, men för mig är det största sveket det man gjort med skolan. Man lovade att göra den bättre, istället var en av de första åtgärderna man presenterade som en potentiell lösning att göra gymnasieskolan obligatorisk. Som om det skulle lösa något! En person som väljer att inte fortsätta gymnasiet som 16-åring har mer grundläggande problem än så. Att hoppa av gymnasiet är ett symptom av en sjukdom, en sjukdom som kan handla om taskiga hemmaförhållanden eller andra hinder. Jag vill påstå att 99% av de som inte börjar gymnasiet har så goda skäl att inte göra det att de inte kommer (vara kapabla till att) göra det oavsett om det är obligatoriskt eller inte.

      Vad som faktiskt kommer hända är att gymnasielärarna förlorar ett av sina vassaste pedagogiska vapnen: ”Om du inte vill vara här så behöver du inte komma, du är här av fri vilja”. Det var det enda som fungerade mot mig när jag var sexton. När läraren sa så fick det mig att skämmas (och tystna. Sköta mig.) Hade jag varit tvingad att vara där hade min (och många andra tonåringars) totala icke-respekt för auktoriteter fått mig att bete mig ännu oregerligare för att visa hur lite jag brydde mig om det de fick mig att vara en del av.

      I nästa val kommer jag antagligen rösta Centerpartiet, trots att jag med det riskerar att få tillbaka Björklunds katastrofala (men kom igen, ALLA partiers idéer på den här punkten är det) skolpolitik igen. Vi får se, det är ju ett tag kvar!

      /J.D.

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s