Den ljuva doften av museum

changeconst22715

För två veckor sedan var jag i Florens. Där fick jag uppleva det jag gillar bäst. Sol, tänker ni? Fel. Fantastiska vyer? Nix. Havsbad då?! Nej, inte det heller.

Där fick jag vältra mig i doften av museum. Ni vet den där doften av gammalt trä, kanske lite solvarm tjära och den där som gulnat skrivpapper får efter alldeles för många år i arkiv?

Från Palazzo Vecchios bladguldsförgyllna tak till det kalla trägolvet i Leonardo da Vinci-muséet. Överallt möts jag av den där doften som jag förälskade mig i som barn. Den som tar mig tillbaka till den 7-åriga pojken som fascinerades av Kalmar Läns Museum till den grad att han tänkte skriva en bok om regalskeppet Kronan. Den där lilla killen som försökte dra familjen ur solstolarna och ut i ruinerna.

– Fler stenhögar, suckade min storasyster uppgivet när vi gått i över en timme för att komma till Ismantorps Fornborg på norra Öland. Men jag var uppspelt.

Visst, det är inte mer än stenhögar. På samma sätt som Palazzo Vecchio egentligen inte är mer än rätt trista mineraler som brutits i rätt trista grottor och klätts med målarfärg av ett gäng flummiga konstnärer för rätt länge sedan.

Men de där stenhögarna, de där mineralerna och den där 500 år gamla målarfärgen är mer än bara det man ser. Det triggar fantasin. Plötsligt kan man föreställa sig hur det var att leva i den där stenhögen för 2000 år sedan. Plötsligt kan man se framför sig den excentriske Leonardo Da Vinci som ägnade sitt liv åt vetenskapen. Plötsligt kan man känna samma dofter och se samma saker som de här personerna såg.

Utan de där stenhögarna skulle vi vara utlämnade åt böckerna. Och då skulle mitt intresse för historia vara dött. För mitt intresse för historia handlar inte främst böcker och årtal – det handlar om människorna av kött och blod som levde där och då. Hur de tänkte, vad de gjorde, vad de hade gemensamt för oss – varför de gjorde som de gjorde.

Steve Jobs sa en gång: ”You can’t connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future.”

Människor har tänkt som oss i alla tider. De har gjort samma misstag som oss, haft samma ambitioner och känt samma känslor. Det är de som är punkterna som leder fram till vår framtid, om vi bara tar oss tid att dra strecken mellan dem.
Det är genom deras livsöden som vi kan lära oss av misstagen och genidragen de gjorde, så vi slipper gå samma väg själva.

Stenhögarna säger inte bara något om de som levde då – de säger också något om vad det innebär att vara människa, om vi bara tar oss tid att lyssna.

Det är nog därför doften av museum betyder så mycket för mig.

J.D.

Annonser

2 thoughts on “Den ljuva doften av museum

  1. Gjorde nyss en rundresa i Europa och det jag trivdes mest med var at vandra runt i olika museum, allt från gamla slott och Marie Curies museum till museum om andra världrkriget och fängelset där Marie Antoinette satt innan sin avrättning. Jag har som du alltid älskat museum men aldrig varit särskillt bra på att förklarar varför. Ville bara säga att du träffade mitt i prick där 🙂

    • Jag är verkligen torsk för levande museum, slott och fängelser som faktiskt använts till något. Där kan man känna historien i väggarna på ett helt annat sätt än i nybyggda museum som bara byggts för förvaring. Ska definitivt göra en sådan resa i Frankrike snart!

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s