Att komma ut ur garderoben

Young woman inside wardrobe with closed door, low section

Mamma och pappa, det är dags för mig att berätta något jag hållit hemligt för er i hela mitt liv. Jag är heterosexuell.

Då och då riktas strålkastare och kameror mot någon som kommer ut ur garderoben. Då syftar jag förstås inte på modelejonen som varje år kommer ut med en helt ny vårkollektion – jag syftar på en betydligt mer bildlig, möjligtvis helt fiktiv, garderob.

Den fascinerar mig. Inte att människor kommer ut ur den, men… hur kommer man in?
Garderoben är en metafor för en ensam plats där man, i skydd av mörkret, gömmer sina fel och skavanker av rädsla för vad andra ska tycka.
Det är knappast en plats dit man söker sig självmant – garderoben är byggd av förväntningarna man tror att samhället har på en.
Sedan förväntas den instängde ta steget ur den när hen är redo att bryta mot dessa.

Det finns ett sätt att demolera garderoben, och det är inte att kliva ut ur den. Det är att aldrig låta någon påstå att den finns – för det gör den inte.
Jag har aldrig varit varse om en garderob. Jag har aldrig som tonåring behövt komma ner till mina föräldrar med tårar i ögonen och stamma fram:
– Mamma och pappa, jag måste berätta något för er. Jag är heterosexuell.
Att homosexuella blir inbillade att de skulle behöva göra det, att de tvingas gå och våndas i flera år över tanken på att de en vacker dag kommer behöva komma ut ur garderoben; det är förskräckligt. Det dramatiserar något som inte alls är dramatiskt.

Om någon frågar: ”Är du homosexuell?” så kan du svara – om du vill det. Men du behöver inte. Och om du vill göra det: bli upprörd om någon säger ”Han/hon har kommit ut ur garderoben!” – chockas över att de chockas – oavsett om det är en positiv chock de ger uttryck för.
Vad är det för medeltidsfasoner att chockas över att du är homosexuell, att påstå att du ”gömt dig i en garderob”?

Samtidigt är det faktiskt ingen som har någon nytta av att veta din sexualitet, så du har ingen svarsplikt. Den enda som behöver veta är – just det – personen du ska ha sex med.
För andra är det egentligen inte intressantare att veta än i vilka ställningar ens bekanta sover i – kuriosa på sin höjd.
Är du homosexuell – låt inte världen få dig att känna dig som om du står i en garderob som du måste ta dig ut ur. Om någon behöver veta – berätta. Behöver ingen veta eller du inte vill berätta – låt bli.

Till och med när man känner garderobens väggar kring sig, när man känner att ”jag måste komma ut och berätta för alla”, så behöver det inte vara så dramatiskt.
Man föreställer sig så lätt att hela världen ska stå utanför och vänta, med strålkastare och filmkameror. Att alla kommer förvånas.
Men egentligen stå det bara en person där utanför garderobsdörren. Och han eller hon älskar dig redan. Och har anledning att veta.

Alla andra fortsätter sina liv oberört, men sina strålkastare och filmkameror riktade in i spegeln.

J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s