När sammanhanget fäller retoriken

Har ni någonsin försökt hålla tal inför 200 personer? Det är lätt.
Har ni någonsin försökt hålla tal inför 200 fulla personer? Det går inte.

Ikväll skulle jag hålla tal om Light på en tentafest för förstaterminarna. För det första kändes det galet kul och ganska nervöst, jag har inte hållit tal inför större mängder folk på ganska länge, men det är något jag egentligen älskar att göra – så det kändes underbart att få hålla tal inför 200 pers om det jag verkligen brinner för.

Expect the unexpected, sa någon en gång. Det borde jag ha gjort. Jag förberedde ett klockrent, kort och lättsamt tal anpassat för en sittning på salongsberusad nivå. Jag tänkte mig att folk skulle sitta ner, vara lite fulla och otåliga, men ändå vara lätta att hyscha så man kunde säga LITE mer formella grejer mellan de skarpa poängerna.

Så blev det inte. Lokalen var upplagd för fest, alla stod på samma nivå, stämningen var superhög (vilket hade varit UNDERBART om situationen inte var som den var) och ljudnivån var ännu högre.

Tack vare att jag inte kunde se de flesta, volymen var hög och jag inte kunde ‘kontrollera rummet’ så var det extremt svårt att fånga uppmärksamheten. Trots att många försökte hyscha så var ljudnivån extremt hög, och de som försökte lyssna hörde nog inte supermycket. När jag visste att det jag sa inte hördes så var jag tvungen att prata högre, upprepa vissa poänger och vara mycket kortare än jag hade planerat. Det gjorde att jag kom av mig gång på gång, missade de snygga retoriska uppladdningarna som jag förberett och istället fick förlita mig helt på de korta poängerna och hoppas att de slog rätt.

Det gjorde de, och jag tror huvudbudskapet gick fram. Men jag hade fullständig panik när jag stod där och insåg att jag hade memorerat mitt tal perfekt, förberett det retoriskt in i minsta detaljrörelse, lagt upp det för succé och sedan föll på att jag inte förberett mig för sammanhanget där talet skulle hållas.

Talet som jag skrev det:

”Hallå allesammans

Mitt namn är Jonathan Lundberg. Jag är en del av LundaEkonomernas kollegium, som projektledare för vårt välgörenhetsutskott Light. Dessutom skapare av organisationsquizen *tystnad och snett leende*

Det är så att ikväll är ni här för att fira er tenta.
Vissa av er kanske kommer bli orimligt fulla. Vissa av er kanske kommer gå hem med någon ni inte tänkt gå hem med. Vissa av er kanske inte kommer må så bra imorgon.

Men genom att köpa biljetter till den här tentasittningen så har ni bidragit till att över 640 flyktingar på väg från krig kan få mat när de kommer i land på Lesbos. Just i denna sekund sitter Lights kommittémedlem, Emma, på en flygplats i Belgrad för att imorgon bitti fortsätta till Lesbos. När ni vaknar imorgon kommer hon vara redo att dela ut den första brödlimpan.
Det ska ni ha en applåd för. *starta en applåd*

Emma gör den här resan som privatperson, men vi i Light kommer ha vårt första event om två veckor – en välgörenhetslunch för hemlösa och behövande, dit de kan komma och få mat, kläder och hygienprodukter. Ni är varmt välkomna att hjälpa oss på det eventet. Information om det kommer komma upp på vår Facebooksida. Där kommer dessutom Emma publicera blogginlägg direkt från Lesbos nu under den kommande veckan, så ni kan se exakt vart era pengar går.

Därför tycker jag att alla ska ta upp sina mobiler nu.
Sök upp Light, gilla sidan och följ med oss på det här året som kommer bli helt fantastiskt givande, med uppemot tio olika evenemang för hemlösa, behövande och vårt senaste ben – evenemang för flyktingbarn i Malmö.

Det var det jag hade att säga. Innan jag går vill jag bara göra en sista sak:

*dra igång:
För vi är int…
För vi är int…
För vi är inte Uppsalaaaaaaaaaaaa

Tack, ha en underbar kväll allesammans!”

Man kan väl säga att första halvan blev som jag tänkt mig. Den andra halvan blev inte alls. Jag fick hoppa direkt på sången, vilken dock blev SUCCÉ (haha, underbart!). Jag BORDE ha räknat med att stämningen kunde vara så hög och underbar, men den sista halvan av talet var helt enkelt inte upplagd för det. Jag hoppas att de som var intresserad av Light fick information nog för att kunna läsa mer om oss i alla fall.

Men jag tror jag lärde mig något viktigt här, och jag känner mig absolut nöjd med talet ändå. Nu vet jag hur det är att tala inför 200 fulla personer. Och jag vet hur jävla roligt jag tycker det är att tala inför folk. Nästa gång hoppas jag bara att de är lite nyktrare, eller att jag är mer förberedd för hur jag ska hantera det om ljudnivån är alldeles för hög.

Mitt mål är väl att hålla tal för 1000 personer inom de närmsta åren. Om någonting. Så om någon har ett förslag (DRÖMMEN är att få komma ut på gymnasieskolor och prata om det jag skrev om i somras) så är jag idel öra, bara hör av er på valfritt sätt. Jag ställer såklart upp gratis.

Show off,
J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s