Vad får människor att trycka på like-knappen?

super-like-facebook-dump-truck1

Varför får en bild på en frukost mer likes än ett välskrivet inlägg om politik? Varför får en illa tagen selfie med Anders Jansson fler likes än en porträttbild? Vad gör en bild på månen fyrdubbelt så likeable som en bild på mig i ett fyrtorn med några fyndiga rader text?

Som många av er vet så älskar jag att tänka och analysera, men sällan riktar jag mina tankar mot något vettigt (tänk: statistiktentan i nästa vecka). Istället sitter jag (som alla andra, såklart – det är bara det att få erkänner det) och funderar på varför en bild får fler likes än en annan. Varför en kommentar  blir mer gillad. Varför en idiotisk status kan få mer likes än en välformulerad.

Nu tror jag det är dags för mig att sammanfatta mina tankar, enjoy!

Så…

Några faktorer är uppenbara: tiden då bilden läggs ut. Kollar flest sociala medier på morgonen, precis när alarmet ringt? Eller vid lunchen, vid 12? Eller som somliga marknadsföringsbyråer påstår: den första kvarten varje timme då de flesta möten just börjat? Eller är det kanske vid 16-17, då skola och jobb just slutat? Eller gör de något annat då, fram tills 19-20 då de däckar framför TV:n? Kollar de mobilen där vid 19-20 eller är det en dålig tid att lägga upp?

En annan faktor är såklart kvalitén på bilden, såsom ljussättning, färg, innehåll. Men allt detdär hoppar jag över nu, för det kan man räkna ut själv. Det riktigt intressanta är de mer sublima aspekterna. Så, vad krävs för att ett innehåll ska bli lajkat?

Lets start with the obvious…

Det får inte krävas mycket
Ska man läsa en lång text så måste den inledas fenomenalt. Vi bläddrar förbi tvåhundra bra texter varje dag, och den krassa sanningen är att hur bra din text än är och hur mycket vi än tycker om dig så kommer de flesta tyvärr bläddra förbi en text som är för lång – utan att förstå, utan att likea. Därför kan det ibland (orättvist nog) vara en poäng att hålla sig till tre ord snarare än två tusen, vilket jag själv är urusel på. Så håll det kort, kan ditt budskap förstås på max fem sekunder så kommer like-ration dubbleras.

Det finns undantag. Det finns de som kan skriva långa texter bra. Men oftast; keep it simple.

Det får inte ”krävas” mycket
Det här kan låta farligt likt den förra punkten, men skenet bedrar! Det här är en betydligt abstraktare form utav krävande. Nämligen att statusar som är konstiga, normbrytande, ovanliga eller väldigt personliga kräver mer av den som gillar, en personlig insats att ‘delta’ i normbrytandet. Jag säger inte att man inte ska vara konstig, normbrytande och ovanlig – men vill man maxa likesen så är det till en fördel att lägga sig i en mainstreamfåra där det blir lätt att gilla, där friktionen är låg.

Lättrelaterat

A och O. Människor kommer hellre gilla saker som de själva känner igen sig i och/eller själva skulle vilja göra. Det eliminerar motståndet, stärker den egna självbilden genom att ”boosta” en annan person som är likadan, och ger en soft känsla av att ”såhär gör vi”.

Hur rolig bilden än är på din tokiga kusin med lampskärm på huvudet, hur ståtligt det libanesiska ekträdet än är och hur mäktigt det än är att stå där på bakersta raden på Black Sabbath så kommer det bara likeas av de som känner din kusin. Eller är insatta i libanesiska ekträd. Eller diggar Black Sabbath.

Det måste finnas en egen vinning i det
Okej, nu börjar jag komma ut på djupt vatten här. I know it, and I don’t give a shit. För såhär är det: en bild på en populär kompis kommer ge fler likes än en bild på en opopulär kompis. Genom att like:a bilder så stärker man sitt bond med personen vars bild man like:ar, medvetet eller omedvetet. Många kommer aktivt like:a bilder av populära personer för att på så sätt stärka dels sitt eget bond med personen, dels för att stärka sin egen känsla av att identifiera sig med den personen och det den personen står för. Om du och Zara Larsson lägger upp samma bild vid samma tidpunkt så KOMMER de flesta föredra att lajka Zara Larssons bild, för hon är coolare än dig. Och mig. Deal with it.

Det är egentligen samma sak, om än en helt annan företeelse, när människor delar inlägg som stärker deras egen självbild: människor gillar och delar det som representerar hur de vill att andra ska se dem, minst lika mycket som de gillar och delar det de själva verkligen gillar. Det måste finnas en egen vinning i det, något som stärker deras egen självbild eller andras bild av ‘hur de är’.

Det måste vara minimal risk inblandad
Varför får bilder på mat mer likes än punchiga texter om politik? För att det är mer riskfyllt att gilla poster om politik.
Genom att gilla en post där någon tar ställning, speciellt en mer kontroversiell sådan, tar du själv den ställningen. Andra kommer se att du gillat detta, och då måste du kunna stå för det. Om du vill ses som tolerant och gillar ett smart inlägg av SverigeDemokraterna så är det riskfyllt. Om du vill ses som populär och gillar ett inlägg av en mindre populär så är det mer riskfyllt – och JA, det stämmer för vuxna också. Även om det inte längre handlar om utseende i lika hög grad, så bestäms social status utifrån andra satta premisser. Om du gillar ett inlägg om maskar så är det mer riskfyllt än att gilla ett inlägg om lejon, för att fler personer vill identifiera sig som lejonälskare än maskälskare – även om du kanske EGENTLIGEN tycker maskar är ganska fascinerande.

Du vill inte ses som en sån människa, då är det helt enkelt mindre riskfyllt för dig att fnissa åt bilden på maskar (jag har ALDRIG sett en bra bild på maskar though, vart är alla de bilderna?) och bläddra vidare utan att likea den: då tar personen som tog bilden ALL risk som är förknippad med att vara en maskälskare, medans du får njuta av bilden – du äter kakan och behåller den.

Så vad för slutsats kan jag dra med mina egna bilder?
Att en bild på min frukost får fler likes än ett välskrivet inlägg om politik beror antagligen inte på att jag är sämre på politik än på frukost (men trust me, mina scones är killing): Det handlar snarare om att det finns ett större motstånd, en högre risk, det är mindre lättrelaterat och det innebär en betydligt mycket större egen insats i att läsa, ta ställning till och lajka ett inlägg om politik.
Än att bara se en riktigt go frukost och tänka: ”Den där skulle jag vilja äta. *like*”.

Varför får en skakig selfie med Anders Jansson fler likes än en porträttbild? Ptja, dels är det lättrelaterat: ”Jag hade velat vara där med Anders Jansson”. Hade jag tagit en bild med Peps Persson hade like-kvoten halverats, så det är absolut inte jag som är like-värdet i den bilden. Anders Jansson framkallar härliga minnen, han är SUPER-folklig, risken är icke-existerande: det finns INGET klandervärt i att gilla en bild med Anders Jansson, det är det mest friktionslösa man kan göra. Man kan gilla tusen bilder av Anders Jansson på fyllan utan att någonsin behöva ha ångest över det dagen efter!

Och varför fick en bild på månen fyra gånger så många likes som en bild på mig i ett fyrtorn? Well, dels lades bilderna upp vid helt olika tidpunkter. Bilden vid fyrtornet lades upp en eftermiddag i juli då de flesta är upptagna med annat, bilden med månen lades upp tidigt på morgonen så alla såg den när de just vaknat. Bildtexten vid fyrtornet var riskabel och svårrelaterad, med en ganska speciell sorts humor (och referenser till Bob Dylan, vilket inte varit lättlikeat på trettio år), och en betydligt mycket större risk. Genom att gilla en sån bild så tar man ställning till att man gillar den humorn. Man tar ställning till att man gillar personen på fotot. Man tar ställning till att man gillar Bob Dylans-citat. Trösklarna är höga, det är lättare att bläddra. Det är helt enkelt mindre att stå till svars för om man like:ar en bild på månen med en ganska fyndig, subtil form utav mainstream-humor, du kommer aldrig behöva stå till svars för VARFÖR du likeade en bild på månen. Om du inte träffar en jättemärklig månhatare, men isåfall behöver du inte känna dig som den konstiga i er relation.
Så…

Det här är nog en stor bit av det jag kommit fram till hittills, men arbetet fortsätter. Slutsatsen blir väl:
Om du får väldigt få likes på dina bilder så kan det bero på att du var den där som inte duschade efter gympan på mellanstadiet. Men det kan också bero på att det finns ett större motstånd inblandat i att gilla dina bilder. Eller mindre personlig vinning. Eller mer risk. Eller att det är mindre lättrelaterat. Eller att du tagit bilden ur en jättekonstig vinkel in i en jättefläckig spegel. Ingen gillar äckliga speglar. Jag har aldrig likeat en selfie som tagits i en äcklig spegel.

Kommentera! Har jag fel? Har jag rätt? Tycker du att mina bilder förtjänar mindre likes för att jag är ganska olikeable som människa? Tycker du att mindre bilder förtjänar mer likes för att mina Dylan-citat på fyrtornsbilden var värda mer än blygsamma 17 likes? Känner du en träslöjdslärare som kan göra mitt ansikte mer människolikt? Har du länge funderat på varför jag går runt med håret FRAMÅT, som om jag var 14 år? Vem gör ens det längre? Kommentera!

/J.D.

Annonser

8 thoughts on “Vad får människor att trycka på like-knappen?

      • Jag menar att jag varit i samma situation under min uppväxt och mådde Tufft/dåligt av att alltid vara bäst inför omgivningen. Jag kunde hålla upp masken länge, men så småningom började jag dejta kvinnor(det var någon som väckte mig) och jag mjuknade i mitt beteende mot mänskligheten och jag är fortfarande en orolig själ med massor av energi för att leva de år jag har kvar.
        /janne

      • Du är på rätt spår, att börja lämna ut sig själv är början till självförverkelse. De stålburar som egot håller dig instängd i låser fast din förmåga att uttrycka dig och att leva med dina medmänniskor på sunda förhållande. Vissa törnar får du ta, men så länge du kan ta till dig erfarenheter och praktisera dem så utvecklas du förhoppningsvis till en själ i den stora gemenskap som den samlade mänskligheten byggt upp sedan tidig forntid och fortsätter att förverkliga.
        65-åringen
        /janne

  1. Relaterar. Jag har länge funderat på att skriva ett liknande inlägg om facebook-gratulationer men jag har dessvärre dålig självkänsla och är därför rädd för att inte få tillräcklig respons. Ironiskt nog. Fantastisk värld vi lever i.

    • Jag fick ju riktigt dålig respons på det här inlägget, vågar jag så vågar du. 😉 Om inte så vill iallafall jag läsa det; skriv till mig på Facebook!

      /J.D.

      • Fatta hur lång tid det tar att svara på en så vänligt skriven kommentar när man samtidigt funderar över hur många av ens vänner som kommer läsa detta, hur jag i så fall eventuellt framstår i deras ögon och hur jag framstår i dina.

        Men tack, jag länkar inlägget när jag postat det. Jag ska försöka skriva ihop något innan min födelsedag i november för att slippa svara på dem.

    • Jag är verkligen fel person att be dig att inte bry dig om vad andra tycker, men just med texter så tycker jag verkligen du borde försöka tänka så. Jag vet att det är svårt att visa upp något man älskar, för man är rädd att någon ska ta det ifrån en eller säga att det inte är bra nog – då är det bättre att låta bli att publicera sina grejer och hålla det för sig själv. Så har jag gjort i många år, skrivit och sedan bara sparat på datorn. Oftast raderat det efter ett tag.

      Det modigaste man kan göra är att lämna ut en bit av sig själv för granskning, och jag vet att du också kommer våga det!

      Kram
      J.D.

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s