En Vinterdagbok

able_auster

För några dagar sedan började jag läsa Paul Austers Vinterdagbok. Jag är hooked.

Brutalrealismen i Pauls skrivande. Hans knivskarpa sinnen som skär genom lagren i det han upplevt och på ett briljant sätt lämnar över det i händerna hos läsaren. Den oförblindade, krassa romantiken.

Hans vän Charlies pappas sista ord var: ”Charlie, missa aldrig en chans att pissa”. Det är på ett sätt de bästa och sämsta sista orden jag hört på en och samma gång

Det är inte mitt sätt att skriva på, jag slopar realismen till förmån för allegorier. Men jag blir fascinerad av det, och jag älskar de som är riktigt bra på det. Och att läsa det. Helvete, vad bra han är den där Paul.

“Each time he took a walk, he felt as though he were leaving himself behind, and by giving himself up to the movement of the streets, by reducing himself to a seeing eye, he was able to escape the obligation to think, and this, more than anything else, brought him a measure of peace, a salutary emptiness within…By wandering aimlessly, all places became equal and it no longer mattered where he was. On his best walks he was able to feel that he was nowhere. And this, finally was all he ever asked of things: to be nowhere.”

“Reading was my escape and my comfort, my consolation, my stimulant of choice: reading for the pure pleasure of it, for the beautiful stillness that surrounds you when you hear an author’s words reverberating in your head.”

“When a person is lucky enough to live inside a story, to live inside an imaginary world, the pains of this world disappear. For as long as the story goes on, reality no longer exists.”

“Surely it is an odd way to spend your life – sitting alone in a room with a pen in your hand, hour after hour, day after day, year after year, struggling to put words on pieces of paper in order to give birth to what does not exist, except in your head. Why on earth would anyone want to do such a thing? The only answer I have ever been able to come up with is: because you have to, because you have no choice.”

”I had jumped off the edge, and then, at the very last moment, something reached out and caught me in midair. That something is what I define as love. It is the one thing that can stop a man from falling, powerful enough to negate the laws of gravity.”

 Den hääär ska läsas ut!

Förutom det är det en ganska vanlig torsdag här i Lund, med ovanligheten att solen skiner. Det brukar den inte göra här. Lund är nog Sveriges mest molntäta, vindtäta och regntäta stad. Så det är ju bra. Att solen skiner, alltså.

Kram!
J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s