Söndagssexet som krockar med morgonfrallorna

Walk of Shame

Klockan 08.23 vaknar jag och kan knappt lyfta huvudet ur sängen. Jag tvingar mig upp, knyter på löparskorna och ger mig ut i morgonsolen. Idag är det nästan vår; inte i temperaturen, men i luften. Jag springer ut från parkeringen på Sparta, in på en liten väg bakom Medicon Village som leder ner till ett parkliknande område.

Plötsligt känner jag doften av kvällsgammal parfym. Jag tittar upp och möts av ett rufsigt hår, en kort klänning och en liten, taggig handväska. Hon går med bestämda steg mot Ulrikedal med en blick som söker sig ner i asfalten. Hur kan en parfym lukta kvällsgammalt? Man känner vilken typ av parfym det var för bara några timmar sedan, men nu har dansgolvet, värmen och ‘övernattningen’ förstört den och den luktar starkt. Trettio meter senare går den fortfarande att känna, och jag tycker lite synd om henne.

Från träden i Stadsparken bryter fåglarnas kvitter igenom mina hörlurar och ‘The Worlds Greatest’ med R.Kelly blandas med svensk morgonpromenad. Där står en liten flicka med sin mormor och matar ankorna. Där ligger ölburkar som någon kastat inatt, för bara 5-6 timmar sedan då staden var deras. Nu är de borta som vampyrer i solljuset och staden är mormorns och hennes barnbarns.

Jag fortsätter in mot staden. En kråka släpar ett pommes frites vid Botulfsplatsen. Kanske ska det mata sina ungar med det. Eller förresten, det kanske är för tidigt ännu. Enligt Wikipedia lägger kråkorna ägg i slutet av mars, den kanske bara var ute efter frukost till sig själv. The Circle of Life. The Circle of Alcohol.

På väg ut från stan känner jag parfymdoften igen. Inte riktigt samma som förut, men samma dansgolviga, smetiga, Quisling-karaktär. Den avslöjar allt om vad för sorts morgonpromenad det handlar om; en walk of shame. Jag springer förbi henne och en liten tant som går en bit framför. Tanten är på väg in till kyrkogården, det ser ut som att hon ska sätta blommor.

När jag kommer fram till ICA Tuna sätter jag mig på muren utanför och får en hostattack. Luften kommer ända nerifrån magen, jag trycker ifrån allt jag kan och det känns nästan som om jag ska kräkas. Jag andas lugnt tills det lagt sig, sedan går jag in och plockar mina nybakta frallor. På vägen ut möter jag tiggaren som satt sig utanför affären, jag lägger några kronor i hennes kopp och nickar: ”Senetate”. Det är ett vänligt sätt att skiljas åt på rumänska.

Inne i korridoren på Sparta ligger små chipspåsar, fantaburkar och en plastgaffel som lämnats kvar. En ölburk ligger kastad, men det luktar inte lika mycket bakfylla som det brukar göra på söndagar. Jag ställer mig i hissen, men ångrar mig och tar trapporna. Världar möts. Så som de gör tidiga söndagsmorgnar.

J.D.

12765710_10153910540661870_1644000513_o

 

 

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s