När ska ni sluta skratta åt psykisk ohälsa?

12072568_1713822728830662_156327031729391964_n-1459256939.png

I måndags spreds en bild av Wentworth Miller som visade hur överviktig han blivit sedan det sista avsnittet av Prison Break. På två timmar delades bilden 12 500 gånger, fick 101 000 likes (många ”:o”) och tusentals kommentarer i stil med: ”From hot to not”

Några timmar senare gick Wentworth Miller ut i ett Facebook-inlägg och berättade att viktökningen skedde till följd av en svår depression och självmordstankar som han hanterade genom att äta. Skratten måste ha fastnat i halsen, för sidan som la ut bilden på honom bad om ursäkt och alla de tusental som skrattat åt honom började plötsligt överväldiga honom med beröm.

Nästan samma sak hände Kesha för inte så länge sedan. Tusentals kommentarer flödade på nätet om hur äcklig hennes kropp blivit och hur sjukt det var att hon var stolt över den och visade upp den. Man ville trycka ner henne och punktera hennes uppblåsta ego.

Några månader senare lades hon in på ett behandlingshem för anorexia och talade ut öppet om självmordstankarna hon haft för att hon hatat sin kropp så mycket. Men hon hade ändå kämpat med att visa upp den, försökt vara stolt.

Är det det som krävs för att ni ska sätta skratten i halsen? Att den ni skrattar åt lägger sig platt och erkänner att det gör ont, att det gör så jävla ont att de vill ta livet av sig? Hade det hjälpt Justin Bieber 2011 när hatet mot honom var som störst? Hade det hjälpt Michael Jackson?

Ja, det gör ont. Det är klart som fan det gör ont att få höra det man ser varje dag i spegeln, att man mår dåligt. Att ingen frågar vad det beror på istället för att skratta åt det bakom ens rygg. Hur kan man inte se att Wentworth Millers viktuppgång inte är självvald? Hur kan man inte se att Keshas självsäkerhet bara var en persona?

Det händer inte bara kändisar. Varje dag får personer som gått ner sig, gått upp i vikt eller fått påsar under ögonen, bli laughing stock på jobbet och skolan. Tills de lägger sig platt. Som om de skulle behöva förklara sig för er, och när de gör det så fastnar skratten i halsen återigen. För ni kunde ju inte anat att de mådde dåligt, eller hur?

Grattis, ni har fått det ni ville. Ni ville att Wentworth Miller skulle lägga sig platt. Nu har han gjort det. Var det en skön, beroendeframkallande känsla när skratten fastnade i halsen – eller kommer ni tänka efter nästa gång ni ser en person som gått ner sig? Fundera på hur personen faktiskt mår och kanske – bara kanske – lägga en hand på axeln istället för en bandyklubba mellan skulderbladen.

J.D.

Advertisements

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s