Det bästa med att resa är inte sol, bad och avkoppling

sea-sky-beach-holiday-11.jpg

Ibland pendlar jag med tåg till olika ställen. Äh! Som man gör!  Oftast har jag inget emot själva tågresan, tvärtom – jag trivs ganska bra där. Det är enda gången jag verkligen har ro att lyssna i genom podcasts eller aktivt lyssna på musik.

Just nu är det Hellströms Jag Har Varit I Alla Städer, Bob Dylans Romance in Durango, och Dayum! av The Gregory Brothers som förvandlar omgivningarna utanför tågfönstret till en drömsk musikvideo. Förra veckan var det Tom Pettys Runnin’ Down A Dream, Sias cover av California Dreamin’ och en kompott av Fronda.

För ett tag sedan insåg jag att det finns en sorts tågresa som är snäppet vassare än det där. En som är bättre än Runnin’ Down A Dream och Romance in Durango tillsammans. Charter-tågresan.

Jag menar den där tågresan till flygplatsen. Den där som alltid är lite för tidigt på morgonen eller lite för sent på kvällen. Den då man kanske har ett par lite för beigea kortbyxor. Man kanske till och med äter en räkbaguette och knäpper en starköl bara för att man kan – det är ju trots allt semester.

En familj satte sig jämte mig på tåget och var just så där charter-härliga. Smått Pappa Rudolf-stressade, lite för lätta kläder och lite för hurtiga för att vara klockan tio en måndagskväll. Jag blir nästan aldrig avundsjuk, men det där…

Jag skulle ge vad som helst för att vara på väg mot en charterresa just nu. Vilket visserligen kan tyckas lite märkligt, med tanke på att priset på en charterresa oftast är billigare än just ‘vad som helst’. Nå, jag skulle ge mycket åtminstone. Men gränsen gick vid 8000 kronor för en flygbiljett, insåg jag när jag kollade på flygresor till Sicillien.

Jag är inte säker på att resan i sig är det jag är mest sugen på. Snarare just känslan av att vara på väg; den där tågresan till flygplatsen. Den pirriga väntan innan gaten. Den halvdana flygplansmaten med de varma bullarna. Den lilla burken skagenröra, ackompanjerad av 20 cl öl. Känslan av att kliva ut i ett annat land och mötas av den ovana värmen. Att komma på att man nog borde bytt från jeansen till kortbyxor innan flyget ändå. Allt det där som hör till.

Jag längtar efter att vara på väg. Att äta en räkbaguette tidigt på morgonen som skär sig med smaken av tandkräm. Att stå på en flygplats och hata de där som står i kön till gaten en kvart innan de öppnat. Att se de skånska åkrarna under planet bytas ut till Kroatiens turkosa bergsjöar. Jag är inte säker på att jag längtar alls lika mycket efter att ligga på en svettig turistsolstol, rastlös och hungrig men alldeles för varm för att gå och köpa mat.

Snart så!

/J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s