Mitt livs dyraste taxiresa

Jag med ryggsäck

I går morse hade jag den SJUKASTE morgonen i mitt liv.

Klockan är 03.55, jag har bara sovit tre timmar efter föreställningen av The Phantom of the Opera. På mobilskärmen blinkar, tillsammans med mitt alarm: “du borde åkt mot flygplatsen för en halvtimme sedan”. Google maps har kopplat ihop min bokning av flygbiljett med hur lång tid det tar att ta sig till flygplatsen.

Jag tänker att Google fuckat. Som vanligt. Jag reser ju från Luton airport som ligger tio minuter bort. Men Google säger “Stansted”. Jag griper efter biljetten som ligger en bit bort, och inser vad som har hänt. “STN->MRS” Flyget går från Stansted, en flygplats långt norr om London, men jag har BLINT antagit att det gick från samma flygplats som jag mellanlandade i.

Mitt hjärta trycker sig upp mot halsen och börjar banka hårt. Flyget går om 2,5 timme. Jag googlar stanstedt airport: “no direct connections to luton airport”. Om jag skulle ha tur med alla avgångar så tar det 2 timmar med kollektivtrafik. Mitt bagage ligger fortfarande kringspritt i rummet.
Jag sliter på mig gårdagens kläder, vid det här laget slår mitt hjärta hårdare än efter en intervallträning och tusen tankar forsar genom mitt nyvakna huvud. Jag tar mitt rumskort och springer ner barfota till receptionen.
“is there ANY way I can get to stansted airport before the flight departs?”
Receptionisten kniper ihop läpparna och skakar sakta på huvudet. Jag anar en glimt av: “vad är det för jävla IDIOT som inte tittar vilken flygplats han flyger ifrån?”
Som i en jävla film lutar sig en taxichaufför som cirkulerar kring lobbyn fram:
“I can get you there. But we need to go NOW.”
Receptionisten tittar skeptiskt på honom.
“Can I see your taxi legitimation, sir?”
Jag frågar vad det kommer kosta.
“Maybe 120 pounds?” gissar han, men jag ser på hans ansiktsuttryck att han snackar så jävla mycket skit.

Tre minuter senare sitter jag, mitt bagage och en taxichaufför som knappt pratar engelska på en motorväg i 160 km i timmen, med Londons suburban gatlysen fladdrande utanför fönstret. I hörlurarna spelar den ursprungliga Goldberg-variationen.
En timme senare är vi framme vid flygplatsen.
“We’ll tackle the car queue, sir”
Dåren lyckas köra runt halva den lååååånga kön in till flygplatsen, in i en bussfil och fram till entrén. Ytterligare lite mer än en timme senare (efter att ha fastnat i säkerhetskontrollen) lyfter flyget till Marseille.

Summa taxi: 2118 kronor
Summa adrenalinkick: Vaken

Nu är allting good as gold. Jag är framme och det är 30 grader varmt! Time to hitta närmaste badplats!

/J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s