Tu parle anglais? No. Fuck no!

20161006_040417.jpg

Den här bilden tog vi på vägen hem från festen igår, typ 04.20. Personerna vid övergångsstället (till höger) var några franska hipsters som vi började prata med. En av dem kände killarna i Klingande, ni minns den franska deephouse disc jockey-gruppen som var stor med Jubel för typ två år sedan? Han ringde upp Cédric (frontmannen), men han svarade inte. Han sov väl. Så vi spelade in en snapchat. Sedan tog killen min mobil, sprang tio steg och sa: ”Be careful. If I was another marseillian, I would’ve done this”. Jävla idiot, ge mig min telefon. Tror jag somnade vid halv sex efter att ha ätit en halv skål müsli och druckit en liter vatten.

Fyra timmar senare, vid tio, bankar någon hårt på dörren. ALLA var på festen igår, så jag vet att ingen av de andra i korridoren är vakna ännu. Vi har haft försäljare här förut som går från dörr till dörr och försöker sälja oklara saker (jag TROR en av dem sålda droger, men han sa ”decorations”. Fransmän är inte så bra på engelska), så jag antar att det är en av dem.

Det bankar igen. Jag reser mig upp ur sängen, muttrar surt, missbedömer FULLSTÄNDIGT min nykterhetsnivå och känner rummet snurra 90 grader åt vänster. Jag går mot dörren, tittar genom nyckelhålet och konstaterar: japp, som jag trodde. Det här är ingen hederlig människa. Det här är den typen av person som agerar dörrförsäljare dagtid och knivrånare nattetid.

Jag öppnar dörren i bara underkläderna, drar handen genom håret och visar med HELA  kroppen: du har väckt mig. Gå. Killen sträcker fram en låda och säger:
”Tu parle anglais?”
Jag hör inte riktigt vad han säger men antar att han frågar om jag vill köpa något. Så jag säger bara:
”No. Fuck no!”
Sedan stänger jag dörren utan att vänta på hans replik. Det sista jag vill ha är en diskussion, ett sell-talk.

Jag dricker minst en liter vatten, tittar in i det döda, rödmosiga ansiktet i spegeln och inser att dagen är förstörd. Jag mår redan satan, och jag har bara sovit fyra timmar. Jag måste sova MINST två timmar till, annars är det kört. Jag går tillbaks och lägger mig. Lindar in mig i filten, drar knäna upp mot ansiktet och känner rummet snurra bakom ögonlocken.

Tio minuter går. Sedan knackar det igen. Så hårt att dörren håller på att gå sönder. Jag ropar ”no!”.
Det knackar igen.
”NO!”
Det ringer på klockan.
”GO AWAY!”
En röst ropar långt i fjärran:
”It’s the technician”

Självklart. Teknikern. SJÄLVKLART ska han komma idag. Jag har väntat i fyra veckor på att han ska komma och reparera spolmekanismen i min toalett, och så väljer han att komma oannonserad på livets sämsta dag.

Jag reser mig upp igen, går till dörren. Öppnar. Han har kallat på förstärkning, bredvid honom står nu också hyresvärden.
”I’m sleeping”
”I’m so sorry, it’s an emergency”
”Please, could you send an email before you come?”
”Yeah yeah yeah I’m so sorry, it was an emergency”
Han trycker sig förbi mig in i hallen.

Jag inser att han inte riktigt vet vad han ska säga, för han är inte heller så bra på engelska. Att min spolknapp ibland fastnar i det nedtryckta läget är inte en superemergency. Men jag köper det. Inser att jag just varit onödigt otrevlig mot teknikern. Ber om ursäkt. Går tillbaks och lägger mig. Hör hans öronbedövande skrammel när han verkar slå sönder toastolen under en halvtimmes tid.

Sedan går han. Och allt är tyst igen. Ljuvligt tyst. Så jag somnar om, sover två timmar till. Slutet gott. Vaknar upp, det åskar utanför. Perfekt. Idag har mitt liv inget annat syfte än att se HALVDÅLIGA dokumentärer på Netflix. Och gå på kvällskursen i franska.
”Tu parle francais?”
”Si senor.”

/J.D.

Annonser

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s