Dag 4: De vita kristallernas makt och vanmakt

sugar

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH

Fjärde dagen utan socker. Det här borde inte vara jobbigt. FYRA DAGAR.

Men jag har forskningen på min sida. Efter fyra dagar börjar de riktiga abstinenssymptomen. Efter åtta dagar ska det värsta försvinna. Det kan nog stämma när jag tittar tillbaka på de andra gångerna jag försökt bryta mitt sockerberoende. Jag har aldrig klarat mer än åtta dagar.

Det är inte för att jag ”inte kan låta bli”. Det är för att jag inom sex dagar övertygar mig själv på logiska, rimliga grunder att sockerberoendet inte är så farligt. Tvärtom: det gör mig gott. För när magen hela tiden känns tom, hjärnan hela tiden är lite dimmig och man konstant är lättirriterad och trött – är det inte bättre att bara bli lite fryntlig och rund då? Äta en chokladkaka, må bra? Varför plåga sig själv med dieter som får en att må vajsing?

De andra gångerna har jag köpt det, jag är väldigt bra på att övertyga både mig själv och andra om orimliga företeelsers rimlighet. Jag har känt på magen, tänkt: ”Äh. Äh! Vad är detta egentligen? Jag har ju INGENTING. Jag är ju en grabb som ska må gött och sprida glädje omkring mig, det är klart jag ska ha lite choklad om det gör mig till en bättre människa!”

Men inte den här gången. Den här gången ska jag lyckas. Jag ska bli tightare. Inte för tighthetens skull (vem behöver vara tight under en tjocktröja i december?), men som preventiv åtgärd inför vad som komma skall. Jag började ju titta på Mysteriet på Greveholm redan i tisdags. Har laddat ner Sunes jul, Barna Hedenhös och Dieselråttor & Sjömansmöss för att vara redo. A Christmas Carol (med Jim Carrey, såklart) ligger på min andra bärbara dator, den jag kan ha med mig var som helst. Den som är så lätt att få med i handbagaget.

Jag har tillochmed redan köpt de första julklapparna.
Jag ÄLSKAR julen. Jag ÄLSKAR julmaten. Jag ÄLSKAR julgodiset. Nu har jag dessutom varit ifrån Sverige i ett par månader, så min abstinens efter  något riktigt svenskt (hawaii med kebabsås. Lys melk. Noblesse. Skumtomtar. Chokladtomtar.) är ENORMT. Jag har redan börjat planera för mina första kvällar i Sverige. Tacos. Godisregn. Fiberrikt rostbröd. Allt det där som i princip inte går att få tag på i Frankrike. Vi snackar inte 3000 kalorier om dagen, vi snackar tre vuxna mäns kaloriintag.

Därför måste jag ha en sockerfri månad under november, för att ge rum åt den kommande viktökningen. Så jag någonstans slutar på +-0, istället för att stå i januari och inse att mitt BMI är högre än mitt födelseår. 95.

Utöver det (nu får ni fan be om ursäkt, det här är det yttersta beviset på min desperation: om jag skrev det här inlägget för er skull så skulle jag verkligen runda av nu. Hålla det kort och koncist, läsarvänligt. Spara er tid. Men det gör jag inte. Det här är framförallt mitt sätt att övertyga mig själv om att detta är en bra idé) handlar det om disciplin. Jag ser mig själv som en person som gör det jag bestämmer mig för. Ändå har jag bestämt mig för att vara ”sockerfri” ett antal gånger utan att lyckas. Nu MÅSTE jag klara det, för att bevisa för mig själv att jag faktiskt ÄR det jag försöker intuta mig.

Som regler har jag satt (okej, det handlar inte BARA om sockret) att jag inte ska äta:
Godis
Glass
Kakor
Nutella/sylt/marmelad
Chips eller andra sorters snacks
Läsk/saft (light går dock bra)

Att jag skär ner på:
Pasta
Smör
Ost
Bröd
Processat kött
Alla sorters färdigmat

Och så tränar jag fem gånger i veckan (löpning, 30 minuters-pass varvat mellan intervaller och konstant tempo i ca 5 min/km) medan jag ser till att (tack Lifesum) få i mig precis så mycket kalorier att jag ligger på cirka 700 kcal underskott per dag. På så sätt ser jag till att inte vara överdrivet strikt, samtidigt som det ger ganska litet (inget?) utrymme för fusk. Ska man hålla sig på så lågt kaloriinnehåll finns det inget utrymme alls för tomma kalorier.
Just den biten är mest ett straff för att jag ätit så fruktansvärt dåligt de senaste två månaderna. Så fort den här månaden är över så kommer jag hoppa av den superhårda ”dieten” och gå tillbaka till ”ät vad du vill så länge du fortsätter träna”. Jag har ingenting emot att inte vara superslim, men en pizzamage är big no no. Inte för någon annans skull, men eftersom jag mår bättre av att inte ha det.

Konstigt nog verkar det bästa sättet att döva sockerabstinensen vara att träna. När suget kommer och jag ger mig ut på en löprunda så är det borta i flera timmar efteråt. Men nu på kvällarna (som idag) är det riktigt tufft. Jag tittar på Westworld och bara LÄNGTAR efter något att tugga på. När jag inte kan göra det så känns det som om jag bara vill gå och lägga mig. Vakna imorgon och äta frukost. BLÄÄÄÄ. Önskar jag kunde gå ut och gå en runda, men de där (jävla) vildsvinen som spatserar runt häruppe gör att man inte kan gå ut ensam. De är verkligen här varenda kväll, sannolikheten att stöta på dem ligger runt 85%. Och även om de är ganska vana vid människor så tar jag inte risken. Hell no.

AJA. Experimentet fortsätter. Kommer fortsätta skriva om det här, mest för min egen skull. Också för att binda mig hårdare till mitt löfte, jag ser ju superdum ut om jag gör en stor ansats här på bloggen och sedan misslyckas. Det är just så jag vill ha det: hög press. Då kanske, bara kanske, det kan gå.

Ta hand om er därute!

/Jonathan

Advertisements

3 thoughts on “Dag 4: De vita kristallernas makt och vanmakt

  1. Nu har jag läst igenom din kamp och konstaterat att den liknar min. Pas de sucre, bara en massa måltidsersättande bars till middag. Visserligen med chokladsmak, men hårda och äckliga som tusan.

    Till valvakan ska jag dock ta en kanelbulle och låtsas att den är nyttig…

    Lycka till! 😉

    • För mig fick det bli två knäckebröd och ett glas whiskey, men jag ska inte ljuga och säga att det inte lockade mig att knäcka en ask noblesse och en påse chips… 23 dagar kvar! Hur länge dietar du?

  2. Knäckebröd är respekt! 😉 Om du har klarat också den här dagen har du la varit utan socker i 9 dagar och har segern som i en liten ask. Om man får tro teorin om 8 dagarsgränsen..! 😉
    För min del är det 73 kg som är en magisk gräns, så jag hoppas att min andra liv på gymmet gör att jag snabbt är i mål! Speciellt dessa bars är jobbiga… 🙂

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s