Några ord om terrorhotet i Frankrike

Marseille militärer.jpeg

För tre timmar sedan fick vi nyheten.
Sju personer greps i helgen misstänkta för att ha planerat ett nytt terrordåd i Frankrike. Några av dem befann sig här i Marseille. Man menar att de planerat det i åtta månader och att de just nu väntade på en vapentransport. Samtidigt säger polisen att man tvingades skynda på sin insats ”baserat på allvarliga faktorer”. Någon hörde en kille på bussen berätta att de hittat en bomb på Marseilles flygplats i lördags, men det är inte bekräftat.

Samma flygplats reste vi ifrån i fredags, på väg mot Barcelona. Det känns mer än lite olustigt. Samtidigt är det något vi redan visste. Vi som pluggar här visste att det här kunde hända. IS har valt ut Frankrike som sitt primära mål i västvärlden. Jag tror inte någon av oss kunde låta bli att se ett mönster i det som hänt de senaste två åren och till viss del väga in det i vårt beslut kring huruvida vi ändå skulle resa hit i september.

De första veckorna i Marseille påmindes vi om det hela tiden, det hade bara gått en dryg månad sedan attacken i Nice. Militärerna som patrullerade vid tågstationen med automatkabiner och skottsäkra västar. Skolområdet som spärrats av så de enda vägarna in kunde bevakas av 2-3 vakter åt gången. De genomsökte våra väskor och jämförde våra ID-kort med våra ansikten varje morgon. Min bild hade stretchats ut i printen, så ibland tittade de en extra gång och frågade: ”är det här du?” innan jag fick gå förbi. Galleriorna där vi kroppsvisiterades. Nattklubben som hade fyra säkerhetskontroller innan vi kom in.

Efter ett tag blev det vardag. Vakterna började slarva, de slutade titta i väskorna och började leka med katterna som springer runt på skolområdet. Jag hittade platser där jag kan hoppa över stängslet in till campus och spara tre minuter jämfört med om jag tar vägen genom kontrollerna. Utanför galleriorna har vakterna som står där mest förvandlats till entrévärdar, deras uppgift är främst att säga ”välkomna” och ”hejdå”. Klyschan hänger ständigt i luften, ”så fort vi slappnar av kan det hända igen”.

Ändå slet nyheten tag i mig hårt. Det kändes som om någon tog tag i min tröja och kastade ner mig mot den regnblöta asfalten. Jag var på väg in i bussen med min matkasse i handen när jag fick pushnotisen om gripandet. Plötsligt kändes världen farligare igen. Min första tanke var att jag ville åka hem. Nu. Jag såg de andra passagerarnas blickar, de såg ledsna och nedslagna ut. Det kändes som om alla nåtts av nyheten precis samtidigt. Antagligen var det bara måndagseftermiddagen som gått hårt åt dem, men atmosfären var avskyvärd.

Samtidigt försöker man värja sig: en terrorattack kunde ha skett.  Nu hände det inte; terrorcellen sprängdes. Om den hade skett här, mitt i staden, hade varje person i Marseille fortfarande haft oddsen på sin sida med 10 000 mot 1 att inte överhuvudtaget vara inblandad. Världen är en tryggare plats nu än i fredags, inte tvärtom. Sju personer greps i helgen misstänkta för att ha planerat ett terrordåd i Frankrike. Det är bra. Det är en positiv nyhet. Det är så jag måste se den, inte på något annat sätt. Om vi blir rädda så har de lyckats trots att de misslyckades – och det är de inte förtjänta av. Inte alls.

Kram!
/J.D.

Annonser

One thought on “Några ord om terrorhotet i Frankrike

  1. Hmm.. det där med att du har kunnat hoppa över stängslet utan att passera kontrollerna, låter ju sådär. Dessvärre orkar väl inte heller säkerhetspersonalen vara på alerten månad efter månad då inget händer. Och det är ju då det händer, tyvärr.
    Får se dock hur länge vi är förskonade från dessa attentat i Sverige…

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s