Min bok har fått avslag från ett dussin förlag

misslyckad-text

Några av er kanske minns bokmanuset jag berättade lite om för ett par månader sedan. Jag har försökt vara tyst om det, för det finns inget jag tycker är vidrigare än tomt prat om pretentiösa projekt. Det här skulle ju inte vara det. Särskilt pretentiöst, alltså. Men nu är det lika bra att jag berättar hur det gick med det. Helst vill man så klart bara gömma sig under en kudde och inte låta någon veta när man misslyckas. Men jag pallar inte gömma mig under en kudde och bara berätta när det går bra, för så ser ju inte livet ut.

I januari i år började jag skriva på en längre text, som blev ännu längre, som blev ännu längre. Jag har försökt skriva längre texter förut, men alltid tappat intresset ganska fort. Den här gången gjorde jag inte det. Tankarna forsade fram snabbare än vad jag hann skriva, och jag var livrädd att strömmen av idéer skulle sina innan jag hann få ner allt på papper. Så i ett par veckor låste jag in mig på mitt rum, åt i princip en gång om dagen (ALLTID köttfärspaj) och arbetade från tidig morgon till sen kväll med texten.

Det mynnade efter ett halvårs arbete, hundratals timmars slipande, min familj och några av mina vänner som gav feedback samt en SVINDYR vända med manuset till en lektörstjänst ut i ett lite drygt 200 sidor långt bokmanus. En berättelse om hur det var för mig att möta depression och panikångest som tonåring och hur jag dolde det. Den handlade också om andra saker jag varit med om som är tabu. Som när jag blev nerdrogad på en musikfestival som 17-åring men inte pratade med någon om det förrän fyra år senare. För jag skämdes över det, som om det var mitt jävla fel. Med mina kompisar som var med den där gången skämtade jag om det, men på insidan höll jag på att gå sönder av ångest över vad som hade hänt. Man gör det när såna saker händer, ”det var jag själv som satte mig i den situationen. Jag får skylla mig själv”. Sånt som är tabubelagt, som ingen pratar om. Sånt som jag vill att andra 17-åringar ska våga berätta om. Om det sjuka i att biologilärare på högstadiet står och fnissar medan de trär en kondom över en gurka, men att de aldrig berättar för eleverna om hur de under de närmsta åren kommer bli sönderslagna till grunden av känslor som de aldrig känt förut.

Jag hoppades såklart att det skulle hålla för publicering, men på ett sätt känns det ändå inte som ett jättestort nederlag att ett dussin förlag nu sagt nej till det. Jag tänker såhär: om det finns NÅGOT jag kan göra för att göra livet lättare för andra som går igenom det jag gått igenom så vill jag göra det. Jag vill verkligen kunna dra mitt strå till stacken, om det nu är ett strå som behövs. Men om det inte är det – och jag är helt öppen för att det är så, eller att mitt sätt att skriva på bara inte är fullt moget för att lyfta fram det till stacken ännu – så är det bara superbra att inte texten publiceras. Det sista jag vill är att ha en text ute som inte håller måttet. Något jag kommer se tillbaka på om ett par år och ångra, antingen för att jag inte trivs med boken som helhet eller – kanske troligare – för att strukturen är såpass dålig att den stukar foten för innehållet. Och det är ju förlagsmänniskorna experter på att avgöra.

Det känns bättre att dela sina misslyckanden med andra än att sitta själv och grunna på dem. Då blir det ju återigen som om man bygger en sköld mot världen där fasaden utåt ska vara så jäkla skinande och ren. Så vill jag inte att det ska vara. Jag vill se världen genom en skitig backspegel. Jag kommer inte fortsätta jobba på den här texten, utan jag lägger den bakom mig som ett schysst minne över ett arbete som jag är jäkligt stolt över. Sedan blickar vi framåt. Nu vill jag skriva på något helt annat. På något som inte handlar om mig. Det finns ju mer där framme! Bättre grejer!

Ha det alldeles utomordentligt,
Jonathan

Annonser

4 thoughts on “Min bok har fått avslag från ett dussin förlag

  1. Vem vet, helt plötsligt så hittar du ett förlag som är intresserad eller så kommer du på vad det är som behövs för att göra den intressantare. Det är inte bara en gång som jag har läst hur stora författare fick nobben på flera böcker innan de slutligen fick napp.
    Andra trycker upp böcker själva.
    Det kommer något gott ur det här också. Hur? Varför? Vem vet 😀
    Lycka till !!

  2. Det var tråkigt att höra att du fått avslag. Jag tror att den boken hade varit väldigt nyttig och viktig och dessutom välskriven och därmed skön att läsa! Nåväl. Härligt att du fortsätter skriva ändå. Starkt.

    För övrigt kanske du kan höra av dig med din historia till Verkligheten i P3? Den skulle passa i deras program.

    Ha en trevlig helg!

Kommentera, tyck till, diskutera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s