Dag 11: Just in time for Christmas

just-in-time-12

8,5/10! Rekommenderar starkt!!

Jag tittar inte superofta på kärleksfilmer. Det händer, men det är sällsynt många känslolägen som ska stå i opposition för att det ska ske. Något lite sentimentalt, något sårbart som gnager i maggropen. Därför är jag väldigt försiktig när det väl ska bli av. Läser recensioner, tittar på trailers, skummar de första raderna i Wikipedia-artikeln. Undersöker skådisarna. Ingenting får gå fel. Jag vill inte slänga iväg en bra kväll på att se Good Luck Chuck.

Det här var något helt annat. Grundstoryn var fantastisk. Intressant, fängslande. Eloise Mumford är otrolig i sin huvudroll. Ärligt talat, Eloise Mumfords insats är 85% av varför filmen är genial. Jag ska inte spoila något. Se den bara. Se den innan jul! Se den medan du doppar pepparkakor i julmust, vettja. Det gjorde jag.

OKEJ! Okej, nu tänker någon: ”AHA! Så nu har herr Lundberg brutit sin sockerfria diet efter blott elva dagar?!”. Njaa…. ja, det vore väl inte en helt osann anklagelse. Men jag väljer att inte se det så. Ett par pepparkakor bara. Tio stycken. Och några glas Cola Zero. Kom igen, julmust finns inte ens här. I det här skitlandet. Eller, ett skitland ska jag inte säga att det är. Men ett skitfolk, som inte producerar julmust.

Istället väljer jag att se det som om jag är still going strong. I dag var jag så FRUKTANSVÄRT sugen på att öppna Noblesse-paketet som mamma och pappa skickat hit från Sverige, men jag avstod. Jag tog en extra skål flingor till kvällsmaten, och avstod. Det gjorde superont (fattar ni att det är ett ord jag använder för att beskriva frånvaron av choklad?) i en timme (eller till och med två), men nu är jag glad att jag gjorde det. Stolt över mig själv. Det går ju bra, det här. Även om jag gick över kalorigränsen med 400 igår så ligger jag i snitt 600 kcal minus per dag. Det innebär drygt 0.7 kg minus per vecka översatt i kroppsfett.

Kroppsfett. Otroligt osexigt ord. Man blir nästan mer sugen på att bli av med det när man benämner det sådär. Usch.
MEN. Det där med ”efter åtta dagar är allt en dans på rosor:)))” var rent påhitt. Lurifax. Jag räknar dagarna (nitton kvar:))) tills jag får borra ner ansiktet djupt i en ask Lindt-choklad. Andas in aromerna, känna den mjuka insidan bakom det tunna, yttre chokladlagret fylla munnen. Tills jag får äta obegränsat med pepparkakor. Baka lussebullar. Så småningom (SÅ FORT JAG KOMMER TILL SVERIGE) köpa orimliga mängder lösgodis. Köpa en extra, liten påse lösgodis att äta på vägen från affären som färdkost. Fy helvetes satan vad gott det ska bli.

I morgon reser vi till Lyon, sedan vidare till Grenoble på söndag. Jag MÅSTE få äta en pizza till lunch för att klara att inte bli killen i Snickers-reklamen när vi går flera mil om dagen, men that’s banne mig it. Utöver det ska jag vara ansvarsfull. Trots det ska jag försöka hålla mig på -600 kcal. Följ min resa på Instagram, @lundbergjd, vettja! Det kan bli kul!

/J.D.

Annonser

Två dagar i det superautentiska Béziers

img_20161009_135247

Bästa känslan: när man verkligen vill höja volymen på musiken men tror att man redan maxar och så trycker man på volymknappen och upptäcker att det fanns ett snäpp kvar. Öronorgasm.

Så i helgen var vi i Béziers. Jag skulle kunna beskriva i detalj hur mycket jag älskar den här superautentiska franska staden, men hur kul vore det egentligen? Jag själv har noll tålamod med att läsa andras reseberättelser. Som att höra någon berätta om sitt jävla sommarlov, gosh. Dessutom: kan inte bara vyer få tala för sig själva ibland? (Se fler bilder på instagram, @lundbergjd)

Desto roligare: jag hittade en handskriven bok på ett antikvariat här. Man kan se att personen som skrev den lagt sjukt mycket tid på den. Omslaget är av sammet, och på varje sida har författaren målat ett mönster för att rama in texten. Som man gjorde under medeltiden. Texten är någon sorts remix på Vie Devote, en gammal religiös skrift. 2 euro. ATT jag köpte den. Först ska jag översätta den för att säkerställa att jag inte går miste om hemligheter a la Da Vinci-koden, sedan ska jag imitera handstilen tills jag kan den.

Det här är ju någons version av att bygga en katedral. Så här mycket tid lägger man inte på en bok som uppenbarligen inte är gjord för massproduktion eller för att andra ska läsa, om den inte snarare är en hyllning till någon som inte är ”någon annan”. 2 euro är ett HÅN.

20161008_182909

Over and out,

J.D.